Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skräddare, det. Så bundos hästarna vid stenpelaren
utanför stora trappan och gubbarna gingo in.
Skräddaren såg först väl efter, att hans gås låg under
åktäcket frammanför framsätet.
Sen gubbarna så tagit sig en »knapp» eller två
och en liten »hake» och en liten »hyska» också,
kanhända, satte de sig åter upp och åkte vidare.
Skräddaren kikade efter sitt knyte — jo, det låg på sin
gamla plats. Och så kommo de till stan, togo in som
vanligt hos nämndemannens gamle handelsman, som
välkomnade sin mångårige kund med den vanliga
»kon-jagaren» på kontoret och bjöd Magnus också en skvätt,
efter han åkte hos en så högtbetrodd man som
nämndemannen.
Så tog Magnus sitt knyte och skulle gå ner på
torget och sälja sin gås. Men när han lyfte på knytet,
var det lättare än en skräddaregesäll, och när han
löste opp sjaletten, innehöll den intet annat än hö.
Och han vart likblek i sitt synament, såg på
nämndemannen och skrek:
— Hur i hela världen har gåsen kunnat krypa ut
och flyga sin väg?
Men handelsmannen, som var en munter ture och
gärna nedlät sig att skämta med gamla bekanta,
sade högtidligt:
— Allt kött är hö!
När gubbarna kommit ut och funderat en stund
på saken, fingo de klart för sig att någon stulit gåsen,
medan de voro inne på Skjutslösa gästgivaregård.
Någon, ja, men vem?
Magnus gnodde som ett torrt skinn kring hela
torget, såg på alla gäss framme och bak — isynnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
