Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Tru ed, ärvde naturligtvis öknamnet. Någonting
skulle han väl ärva, stackaren!
Sin första bokliga utbildning fick han av modern.
Den var nu inte mycket att tala om, men Trued talte
heller aldrig om den. Han talte i det hela taget
mycket sällan och aldrig i onödan. Emellertid torde
han själv hava funnit sig lärd nog, för när klockaren
en gång pikade honom med hans skrala kunskaper i
multiplikationstabellen, svarade Trued helt lugnt:
— De pengarna, jag förtjänar, kan jag nog gott
hålla reda på, den tabellen förutan. Huvudsaken är
att vara riktigt styv i addition, bara.
Och själva klockaren måste medgiva, att det var
inte så dumt utfunderat.
Så kom han opp på skräddarebordet. Dar trivdes
han just inte längre än han var nödd och tvungen.
Han fann det vida trevligare att springa ute i lador
och loggolv, söka efter ägg och snatta plommon eller
bär i trädgårdarna. Även som vaktpojke skötte han
sina enskilda nöjen med större iver än sin syssla,
och det hände därför också, att han kunde ha ett par,
tre platser på en och samma sommar. Hans öron
voro heller aldrig riktigt bra, utan ofta svullna och
såriga, alldeles som om han skulke råkat töma emot
någon knytnäve, som velat bota honom för
ostadig-hetsfeber.
Första gång som Trued väckte uppmärksamhet och
kom i alla sladdermaskors mun, var när han gick
och läste för prästen. Just som läsningen som bäst
pågick en eftermiddag, reste sig Trued.
— Vad står på? sporde prästen.
— Jag får allt lov att gå! mente Trued.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
