Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag, Trued Jonasson — — sa så prästen.
— Nej, det är allt jag, det! mente Trued.
— Säg som jag! avbröt prästen förbluffad.
— Som jag! sa Trued.
— Säg: Jag, Trued Jonasson — —
— Ja, det vet ju varenda själ — — —
Därvid blev det. Prästen kunde inte göra klart
för Trued, vad denne skulle säga förrän efter en
förfärligt lång ramsa förklaringar. Så gick det
nödtorfte-ligen till slut. Det fnittrades i alla bänkar.
Malena tog saken lugnt. När hon talte om vigseln
för sin bästa väninna, sa hon:
— När prästen sa, att Trued och jag skulle älska
varandra i nöd och lust, blev jag så pint av flin — inte
är jag nån juvel, inte, och inte är han något att älska!
Det blev nu inte heller mycket bevänt med de
nygiftas kärlekslycka. Hon ville prata, men det tålte
han inte. Så fort hon sa något, gick han ut och
satte sig att se på grisen.
När pojken var född, kom barnmorskan in och sa,
att Trued skulle skicka bud efter kaffe och bullar
och skorpor. Han rev sig häpen i huvudet, för han
var en riktig snåljob.
— Åja, i dag får hon väl ha det — sånt här elände
och bråk ska vi väl slippa oftare.
— 1 dag! sa barnmorskan skarpt. Hon ska ha det
två gånger om dagen en månad minst.
— Hihihi! sa Trued. Inbilla tosingar strunt men
inte mig!
— Prata inte skräp! Hit med pengar!
Han blev så haj, att han tappade burken, där han
hade kopparslantarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
