Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är inte armat än bekymmer för dem. Att jag
inte själv reste med honom, mitt drankanöt!
Nu blev Andreas ond och gick ut. Gumman
klappade sin gubbe på axeln och lugnade honom. De finge
ju fara dit och se — där hade ju ingen olycka skett
med att pojken hade mått gott och ätit äggakaka
där — inte hade de gett honom något in!
Och så småningom lugnade sig Mårten Bodelsson,
och de tänkte efter, vem Ola Månsson kunde vara,
varpå de kommo underfund med, att det måste vara
han, som varit gift med systern till mjölnaren i
Bäcka-kvarn. Det skulle vara både en bra karl och en
ansedd karl. Och tösen var ensam att få allting en
gång. Så sände de bud efter klockaren, som kände alla
människor i häradet. Han kom och hade bara gott
och fägnesamt att förtälja.
X.
Om några dagar foro Mårten och hans gumma
för att »se sig för», vordo väl emottagna och lika
förtjusta som Andreas hade blivit. Gubbarna voro
verkligen gamla bekanta, och gumman blev genast
intagen i Alma, som kunde med stolthet visa kistor i
mängd fyllda med hemvävda, fina grejor både i ylle
och linne och duktyg och dynor.
— Nå, vill du han ska komma igen, pojken ? viskade
gumman till Alma på kvällen, när de gingo i
hallon-landet.
— Inte mig emot! sa tösen och såg trohjärtat
på henne. Han ser så hjärtegod och snäll ut, så det
12. — Wranér, Valda skrifter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
