- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
187

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mårtens varor voro av allra uslaste sort, och inte
blevo de stort bättre av att han ständigt spädde ut
och förfalskade dem, om det fanns någon möjlighet
att göra det. Han hade öl till salu, drog gärna upp
en och annan butelj någon gång, drack hälften, fyllde
i det felande med vatten och sa så trohjärtat till
bokhållaren: »Ser du, Jonas! Nu blir inte
avgrunds-soppan så fördärvlig för den, som köper den!»

Priserna höll han naturligtvis så höga han kunde,
isynnerhet för de stackars statarna på herrgården,
som mest måste ta på kredit. Han hade dem ju i
sitt våld, och ingen annan handlare fanns i byn.

Själv levde han mest på sill, sirap, flott, bröd,
potatis och vatten. Och så en eller annan ölskvätt.
Troligen nändes han aldrig äta sig riktigt mätt utom
när det någon gång hände, att han var bortbjuden.
Bokhållare eller springpojke tordes han aldrig behålla,
sedan de exercerat eller mer än högst tre år, om de
voro yngre: han levde i ständig ångest att bli
bestulen. Också gjorde han helst allting själv,
åtminstone om det gällde att gå i källaren eller på
magasinsvinden. Han var i rörelse sent och tida.

I längden började det där bli långsamt — alltid
gno och aldrig ha någon att lita till. Inte heller kunde
han ha kvar pigor i sin tjänst — efter ett halvt år
voro de så skrala och knäsvaga av för mycket slit och
för litet mat, att de gåvo sig av från honom, glada
att inte behöva dö där. Han gav sig därför ut och
hörde sig så försiktigt för hos åbotöserna i byn. Men
det slog slint — inte en enda ville veta av den där
gnidaren utan sade nej med båda nävarna.

Så någon kväll gick han ner till träskomakaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free