- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
191

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu var procenteriet hans enda återstående födkrok.
En del unga löjtnanter och godsägaresöner i orten
började göra besök hos honom, sen skymningen fallit
på: om dagen voro de inte angelägna att komma —
»för judarnas rädslos skull». De fingo ge skuldebrev
på 200 och fingo 100 kronor. För somliga blev det
affär ändå — de rymde från orten, och Mårten fick
»ta harar» för pengarna. En del lagsökte han och
lyckades få ut sitt. Men med anseendet var det allt
uslare beställt. Själv blev han allt mera misstänksam,
sur och gnidig, gick sällan ut, levde som en eremit
på nästan ingenting bland smuts och varjehanda ohyra
och hade pengapungen under sängadynan varenda
natt, så ingen skulle komma åt att stjäla bort den.

Ibland greps han av en outsäglig skräck, när han
låg där ensam i den mörka natten: varje knastrande
i husets murkna trävirke, »dödsurets» pickande i en
gammal möbel, en läderlapp, som slog mot rutan
under sin yra flykt, en ollonborre, en fluga eller mygga,
som kommit in i rummet — allt ingav honom en
dödlig ångest: han kallsvettades och skalv i hela
kroppen. Då måste han upp och tända, fast en sådan
onödig utgift skar honom in i själen. Också fick
den lilla lampan plira med minsta möjliga låga, och
för att kunna täcka kostnaden satte han sig att väva
strumpeband på den lilla bandväven — dem kunde
han alltid vända i pengar på marknaden. Stundom
försökte han läsa i bibeln, men där stodo så många
straffdomar, och mycket var så svårt att begripa.
Han bara längtade efter att det skulle bli dager, så
han kunde få gå och lägga sig — på ljusan dag
skulle för resten inga tjuvar bryta sig in hos honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free