- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
200

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på honom i alla vinklar och vrår och spana ut, om
det kunde vara så vuret med honom, så han kunde
påtänkas som svärson.

Var det nu så, att jag upptäckte, att han hade nån
liten plunta i garderoben eller nederst i kofferten nere
i magisterrummet eller var slarvig med tvätten eller
hade en hop medicinflaskor, så varnade jag dem,
för såna präster, som ha sådana där kuckelfuffens
för sig, blir det aldrig några kontraktsprostar av.
När prästmamsellema blevo äldre, togo ju ett par av
dem vad som bjöds. Men på mig kunde de i alla
fall inte skylla, om det gått galet på något vis.

Och var där någon ko, som blev sjuk, och det var
fråga om att skicka bud på djurläkaren, så hette det
alltid: »Vi ska höra först vad Sara säger, innan vi
hämta den andre fädoktorn.» Och alltid frågte de
mej, när prosten fick sitt stygga håll eller frun fick
sin ryggmatiska värk. Men är det inte både
tröste-fullt och märkvärdigt, att under alla åren inte ett
djur gick till de galater under min vård, utan när
prosten dog, hade där en professor från Lund varit
och opererat honom. Det var allt han, som fick ta
gamle prosten på sitt samvete — det var inte jag,
som skurit och fläskat i min käre prost.

Kanske studenten inte vill tro mig, men en gång,
när kyrkovärden skulle ha medalj för långvarig och
trogen tjänst, kallade prosten in mig och läste upp
för mig i förväg en dag det talet, som han skulle
hålla till kyrkovärden i koret vid medaljens högtidliga
överlämnande. Och så frågte han, vad jag tyckte om
det Jag sa — som sanningen var — att det var
fasligt granna ord, som kyrkovärden skulle få att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free