Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I trädgården som i väven, i mjölkkammaren som vid
knyppeldynan var jag alltid i verksamhet och jag tror
den skulle få ett oändligt göra, som skulle räkna ut,
hur många tusen alnar lakansväv och duktyg jag slog
ihop mellan de andra sysslorna. När jag tänker på
hur många människor, som dröna sina år fram och
mest sova och äta, kan jag inte förstå, hur de få
tiden att gå.
Där var många, som kommo och slogo fram om
hjonelag, helst när det började bli bekant, att jag
hade slantar på kistebottnen och att prosten
Bokström hade skänkt mig 1,000 riksdaler för min trogna
tjänst. Det stod i hans testamente. Och ändå flera
kommo där när jag fått ärva faster i Tranlunda och
farbror i Bromöllan.
Men det blev aldrig nånting av.
När Eskil i Ugglarp kom, var jag4 fast besluten att
saga j a. Men så går mamsell Emma just i den
vevan och får mässlingen, vuxna människan, och
skar-lakansfeber, och bägge delarna ä farliga för barn
men värre för gamla. Och hon låg i ett halvt år. Ingen
kunde passa henne mer än jag — inte kunde jag
tänka på kärlek och giftermål, när hon låg för döden,
det lilla livet! Hon hade ju redan slängt krinolinen
och var trolovad med sin sniglapåtare. Men Eskil ville
inte vänta vecka efter vecka, och så tog han
skräddarens Bengta.
På samma vis gick det ett par andra gånger. Alltid
kom det något emellan. Gick jag in och talte om i
förtroende för husbondefolket, att någon gärna ville
ha mig till kvinna, var det alltid samma visa: »Men
min kära Sara! Du hör ju till oss och står i pappas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
