Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var inte galet sagdt, nämndeman!
— Galet!! Hm! En nämndeman, som
har sju åttondels mantal, har alltid rätt, när
han talar om konstnärspaltar. Om det så är
om en tusenkonstnär!
Några år senare träffade jag personligen
samman med den omtalte tusenkonstnären,
som i det borgerliga lifvet bar och lydde
namnet Ola Wennerdahl. Vi kommo i
samspråk och blefvo med tiden goda vänner. Det
var en egendomlig personlighet, som under
andra förhållanden kunnat bli något stoit,
kanske.
En gång sporde jag honom, huruvida han
verkligen kunde allt det der som ryktet visste
att förtälja om honom.
Han skrattade klipskt.
— Jo-o-men! Och mycket mera därtill.
Mycket som aldrig ens nämndemannen anar,
sa han. Bland annat konsten att lura dumma
nämndemän. Lura dem ordentligt — lura
dem att göra en god gärning.
— Det var styft! sa jag.
— För ett par år se*n blef nämndeman-
nens lilla flickå allt sämre och magrare, ser
han. Och de tänkte nog på att vända sig
till nå’n klok käring, fast de skämdes att
tala om det. Nu kunde jag ju helt enkelt sagt
till karlen rätt fram: “Ungeq tål inte vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
