Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å, du kommer nog ändå till Stockholm
en gång — med ditt hufvudl Så’n träskalle
det nu kan vara!
— Åh hut, fattiglapp! Vet du inte att
du talar till en edsvuren lagens man, hvars
person är helig och oantastlig––––
Men tusenkonstnären hade redan gett sig
af med sina femhundra träskallar — eller hur*
många de nu kunde ha blifvit under årens
lopp.
Flera funnos i alla fall kvar uti Hönslösa.
Modellerna, förstås.
Mänga trodde att tusenkonstnären var
död. Nämndemannen sa rent ut att han för
sin del trodde så. På sista tiden hade ju
karlen varit rent vurmig: hade kallat
ämbets-och tjänstemän för träskallar.
En dag kom emellertid Ola Wennerdahl
tillbaka. På nyfikna frågor svarade han att
han varit oppe hos kungen i Stockholm för
att få vasaorden för en uppfinning, som han
hade gjort — en maskin att skala äpplen med
och ta ut kärnhusen utan att behöfva klyfva
äpplet.
Då skrattade Hönslösaboarne och sa att
ändtligen hade då tusenkonstnären blifvit
komplett galen, så det minsta barn kunde ta
på det. Men då sa Wennerdahl, att när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
