Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se’n?” — “Jaaa, vi få vål det, når det kan
bära sig!’’ Fa han.
Ett par månader talte vi inte om saken,
hvarken han eller jag, fast jag kan inte neka
att det förargade mig att se hur likanöjd han
var.
Nästa gång jag kom saken på tal, sa
han, att han tryckte han skulle bygga om
stugulängan först, den gamla vore rent for
skröplig att göra bröllop i. Jag teg och
väntade. Ombyggnaden hade jag ingenting
emot — det skull kanske inte gått att få
honom till det sedan vi väl blifvit gifta.
Den nya stugulängan tog två år innan
hon blef färdig, men de åren gingo också.
Fast de gingo långsamt, det må hvar en veta.
Hvar och hvarannan dag kommo mina
väninnor och sporde mig i all tysthet om där då
aldrig skulle bli allvar af det.
Fruntimmers-vänskap — den kan ta lifvet af en stackars
människa!
Jag teg och slog bort alla frågor. Den
som teg, var också Bertel. När jag slog fram
ett ord, sa han först: “Vi få se — lite
senare!” Se’n sa han: “Det gäller ju ingen
hast — du är unga människan!” Och om en
tid svarte han ingenting alls. Det var ett
elände, rent! Jag låg och grät om nätterna
— om dagen höll jag mig, ,ty jag ville inte
han skull se det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
