Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Puckeln kunde Stina kanske ha forlåtit
sin trogne riddare — den bar han ju sjäif, så
att den angick henne egentligen inte. Att han
var kär opp öfver puckeln i henne, kunde hon
väl också ha ursäktat — sådant påstås ju
smickra en tös, äfven om hon inte kan ha den äran
att svara i samma tonart. Men väist var det
att han var så förskräckligt efterhängsen och
vid alla möjliga som omöjliga tillfallen visade
sin beundran!
Kunde hon t. ex. i sitt skapade lif
nå’n-sin komma på ett ungdomsgille eller på en
dans utan att Sanders hufvud dök opp som
ur en mullvadshög intill henne och drog
henne in i dansen, där han sedan svängde henne
som en slipsten — hur hon än “gaf honom på
söta knölen!”
Åh, hon kunde ge sig till att fräsa som
ett pölseskinn på ett pannjärn, när han tog
fram sin dragharmonika och började spela och
tralla någon af sina kärleksvisor.
T. ex. den här:
“Som tulipanen bland liljorna prålar
Och som en smörklick i hafregrynsgröt
Lilla min Stind: bland töserna strålar —
O, hvad den jåntan å dåjlig och söt!
Håret är knollrigt och står som en burra,
Munnen år röd som ett rödande blod,
Fötterna små och de gå som en snurra,
När hon sig svänger i valsen med mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
