Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag gick Stina och vankade nere på
ångbåtsbryggan i Malmö hamn. Hon skulle
in till en agent och köpa sig en biljett till
Amerika. Redan strax efter det hon gått från
stationen, hade hon gått ner och bligat på den
förfärligt stora ångbåten — tvi vale! Tocket
ett vidunder — tre gånger så stor som kyrkan
hemma!
Där hade hon också sett bekanta från
hembygden. Det hade gripit henne hårdt att
ingen så mycket som bjöd på en
konfektpinne. Flickorna voro, förstås, vänliga nog och
ömkade henne allesamman, och det kändes
nästan lika tungt som att pojkarne sågo
för-lägna ut, när de tittade på henne och på
hvarandra, sedan de hastigt räckt Stina handen.
Och därför stod Stina, stackaren, med
lite vått i ögonen.
Då dök där opp en svåra kutryggig figur
alldeles bredvid henne och hon hörde någon
hvissla melodien till en bekant visa: “Som
Tulipanen bland liljorna prålar––––––
Hon blef så glad när hon såg det
trohjärtade anletet — alltid sig likt — så att hon
själfmant räckte honom handen och skakade
tass med honom ordentligt.
— Näääj! Men är du här, Sander?
— Joho, du Stina, du!
— Jag såg dig inte på tåget i morse.
fJej, jag for redan i går,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
