Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men modershj ftrtat ar sig garna tämligen
likt öfverallt — vid dignande julebord som i
torftig skogskoja. Och med vemod tankte
Anna Marit i af ton pa sin Karl August:
hvar manne han pa helgdagskvallen trampade
sin tunga stig?
Hvarför hade hans lefnadsbana blifvit
sådan? Hvarför hade sonen gått under —
hennes son, då så många andra blifvit
herrekarlar?
Dår hviskade en stamma inom henne, att
hon aldrig lart honom lydnad medan han
an-’nu kunde böjas; att hon kant en dåraktig
stolthet för det sonen, sedan han våxt opp,
var den främste på t hvart dansgille, fråmst,
dar korten dansade, främst dar knytnafvarne
lekte sin vilda lek, liksom han var den
ypperste bland flottkarlarnes oförskrackta skara,
när timmerstockarne gjorde sin brusande fard
nedför alfvens forsar; att hon fröjdats öfver
sonens segrar bland de tanklösa tarnorna,
lättsinniga som hon sjalf i ungdomen var.
Skulle sonens blod en gång kråfvas utur hennes
hand och komma öfver hennes hufvud?
Hon kånde sig med ens så obeskridigt
beklämd om hjartat, och vinden, som for
genom granarna därute, hviskade doft och
olycksbådande i hennes öra. Hvad det år förfärligt
att vara ensam och olycklig en julafton! Hvad
lifvet kan vara glädjelöst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
