Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I ungdomen - Kap. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den, som blifvit omvänd, skulle strax bekänna
det och sträcka upp sin hand.
Predikanten såg oroligt ut öfver
människomassan. — Tvekande sträktes en hand
upp. — „Där är en hand,“ — ropade han; —
„och där två — och där, — Gud vare lofvad,
— en hel skog af händer!“
De nyomvända fingo komma upp i de
första bänkarna för att tala enskildt med
predikanten; de som sutto där måste gifva rum,
här var ingen åtskilnad till person. Och så
skulle de högt bekänna, hvilken nåd dem hade
vederfarits.
En kvinna steg upp, men kom i en
sådan extas att hon endast kunde ropa; „0 herre
Jesus — o Herre Jesus!“ till dess
predikanten otåligt afbröt henne med: — „Amen,
amen!“ — Andra uppmanades att bedja högt.
Gamla fruar gingo omkring och förmanade
gråtande de unga att bättra sig.
Predikantens medhjälpare spridde sig i salen. Där de
sågo någon tvekande och osäker, togo de fast,
hjälpte och bistodo. Det var Herren, som
klappade på, och han skulle icke göra det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
