Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I ungdomen - Kap. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland gör jag mig förebråelser öfver att
jag kanske ej varit för mina barn alt det jag
skulle varit, men arbetet har slukat min dag
och ofta äfven min natt. Det var nödvändigt
i början, — min hustru var så klen och
barnen små. Sedan blef det en vana, en passion,
— min enda numera, kan jag säga.
Ålderdomen kommer, och jag känner i bland med
en rysning, huru krafter och själsförmögenheter
likasom skrumpna bort, man måste arbeta,
arbeta medan dager är. Men medan mina
barn växte upp, stal arbetet en del, som var
deras. De känna mig icke, och den man ej
känner, kan man icke ha förtroende till. De
tro att jag är hård och kall, och numera kan
jag ej visa att jag icke är det. Och sålunda
har jag blifvit en ensam gammal man.
Men, om också barnen icke veta det, äro
de dock det bästa vi gamla ega, det enda,
som ännu kommer oss att hysa önskningar
och förhoppningar. Därför, när jag får lämna
min dotter i dina och din utmärkta hustrus
händer under denna för hela hennes framtid
så betydelsefulla tidpunkt, har ett stort be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
