Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I ungdomen - Kap. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke haft någon känsla af medlidande, när
lian stod inför den härjade varelse, som var
hans mor, han som endast erfarit vämjelse
och vrede öfver att hans egna planer blifvit
korsade, kände nu med rysning och blygsel
förvandtskapen i de instinkter, af hvilka han
varit på väg att låta sig ledas. — Han hade
hoppats att någon lycklig tillfällighet skulle
komma honom till hjälp, så att> alla dessa
gamla spår, som voro så vanhedrande och som
sårade hans stolthet, kunde sopas igen. Men
nu kände han brännmärket på sig själf, när
han granskade sina egna handlingar —––––-
Och de öfverretade nerverna förstorade
hans skuld. Alla hans gärningar och tankar
togo jättelika dimensioner och trädde
anklagande fram för honom. — Det han önskat,
var ju intet annat än modems död. — Han
kände sig nästan som en mördare; — han var
ju också son till spinnhuskvinnan, som suttit
fängslad för bammord. — — — —––––––––
Han satt där länge. Skuggorna blefvo
alt djupare. Längst bakom hufvudaltaret bröt
sig ännu den sista återstoden af dagen in ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
