Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Opp och dansa! Sitt ej och dra’ dig —
När du blir gammal, vill ingen ha* dig!’’
trallade han, tog henne om lifvet och ville dra’
henne in i dansen.
Först förklarade hon att hon skulle hvila sig
litet, se’n gjorde hon motstånd och ville slita sig lös.
Desto envisare vardt han.
“Låt bli mig”, sade hon slutligen blossande och
slog honom på fingrarna, som han höll om hennes
midja.
Men det halp ej.
“Låt bli henne”, sa’ Sven och reste sig opp, blek
och med blixtrande ögon.
Fiolen tystnare, och dansen afstannade.
“Du behöfver väl inte sitta och hänga hela
kvällen öfver den där bondkamelen”, sa’ dragonen och
skrattade öfvermodigt.
“Låt bli flickan”, menade värden i huset. “Här
är ju många andra flickor, och vill hon sitta, måtte
hon väl ha lof till det!”
Det blef tyst bland folket.
“Ska’ du gifta dig med morianen, kanske t”
skrek dragonen. “Tvi då! En sådan där en!”
Sven stod med blixtens hastighet vid dragonens
sida. Det hven i luften — dragonen föll med blod
på kinden — fiolen låg krossad på golfvet.
Dragonen rusade opp, han knöt handen, men föll i nästa
ögonblick, och en knif blixtrade i Svens hand mot
skenet från lamporna.
Förvirringen blef allmän: dragonen bars in i
sommarstugan, och Sven rusade på dörren. Och bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
