Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Sten Stenström har varit med bland
storkax-ar”, sa’ han till mig en kväll, d& han satt och
tvättande sina vristbrutna fotter i en märgelgraf
“Det har jag varit länge nog — rent för
länge!” sa’ han. “Jag trifs nästan bättre samman
med de andra fattiglapparna nere i ‘Lerslottet’ —
de kallade det för Stenhuset, strax jag flyttade in.
Bara de inte hade så mycket ohyra till inhyrning i
de uppsluppna sömmarna! Men jag håller dem från
mig och stackars den, som går och sätter sig i min
hörna i karlastugan! Strax skulle de förstås vara
nosiga, men nu har jag dunkat dem lite hvar, och
det hjälpte hvad det kunde. Så ger jag dem en pris
snus, och det gör resten — fattiglappar ä’ ju mycket
bättre att dras med än fint folk. Med dem gör en sig
inte bekant med förrän man är tvungen för logiets
skull.”
“Nej, nej.”
“Han tror kanske att jag varit ett svin i mina
dar och att det är därför jag sitter på fattighuset}”
“Hm! Nää! Stenström har kanske legat
mycket sjukt”
“Aldrig! Inte gett en doktor eller en apotekare
fyra styfver, och kvacksalfvare har jag gett på
båten! Se bara sådana armar!”
“Ja det är don som duger!”
“Nej, si jag har varit för god — för dum, vill
säga. Ty vara beskedlig är det galnaste en kan ta
sig till — nej, var tilltagsen i stället!”
* ‘ Stämmer — på sitt vis! ’ ’
“Se, där var en, som låg mig ömt om hjärtat en
gång i världen––”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
