Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som slagregn fräter porfyr. Somliga stenar t&la
bra vid värme och sol, men inte vid skurar.
“Men för barnen har jag sedan slitit natt och
dag tills jag i fjol fick dem så långt, att de läste sig
fram. Nu kunna de ta’ sig fram på egen hand.
“Man blir krokig af en sådan börda. Dessa
åren var det inte värdt att söka spara hop nånting
åt sig själf — nu lönar det inte att tänka på något:
jag duger bara till att slå sten — all förmåga till
finare arbete är borta genom slitet.
“Men vet han, hur det kommer sig att inte
humöret också är bortåt’’
“Jag nästan kan tänka mig det––––-
“Var det inte bra gjordt af mig, hvat Inte en
på hundra hade hållit, om de också lofvat, hvat
Skulle tn> det!
“Och hvad som jag är mest glad för — det är,
att Kersti aldrig fick veta att det var för hennes
skull, som jag gick om styr. Hon skall allt ha
åtskilligt kärt att säga mig när vi träffas däroppe en
gång, hvat”
‘ ‘ Nå, han då t Pick han veta ’t t ”
“Ja, när det skulle bli skilsmässa mellan dem,
talte jag om det.”
“Och hvad sa’ hant”
“Liksom det skulle bekommit honom mer än en
död katt! ‘Du hade ju lofvat det på bibeln’, sa’
han, ‘så det var ju inte mer än din skyldighet!”
“Det var hela tacken. Men då var det jag, som
sa’: ’Hur har du hållit dina löften, ditt kreatur t’
sa’ jag. Och därmed gick jag ända in på honom
och glodde honom i hvitögat. Då blef han blek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
