Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två dagar efteråt var Malena i Backag&rden.
Hon sknlle låna prof till en spets af Gertrud; hon
visste att ingen i hela socknen hade vackrare spetsar.
Backagårdsmoran blef förtjust, trakterade
henne på allt sätt och öppnade sitt hjärta. Och dit
‘ ‘ klef Malena in med stora träskor”, som ordstäfvet
säger.
Kortleken kom fram.
“Nää! Se, här har varit nytt folk till gården!
Där är en tanke, en tydlig och allvarlig tanke till
hjärterdam!”
“Säger du det!” sa’ gumman. “Åhåå! Jaa,
visste jag inte genast, att det hade nå’nting att
betyda, när inspektoren på bostället gjorde sig ärende
hit i går. Och han, som har pengar utlånta och två
rika farbröder — du kan ha orsak att tacka Herran,
mitt barn!”
Men Gertrud såg inte ut, som hon tyckte, att
det var nå’nting att tacka Herren för. Och med ett
tag bar det så illa till, att Malena satt och fick
“stjärnan” i oordning. Och händer något sådant, skall
man inte lägga flera den dagen — det blir ändå inte
annat än tosaforor.
Men när gumman gick ut i sterset för att se om
risgröten snart var färdig, hviskade Malena till
Gertrud:
“Gertrud, du! Den, som låg med tankarna till
gården här, var inte inspektoren: han är ljus och går
i ruter — för resten slår han sig ut nere i bränneriet.
Nej, det här var spader knekt, ung, rask och mörk:
det såg nästan ut som han hade krulligt hår, för alla
tiorna lågo öfver honom. Han har legat hitåt länge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
