Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då skapar Bäckamannen sig till en syn eller
nå’nting, och s& får man se sin blifvande och om
hon har mycket bohag med sig.”
“Och det trodde Mårten?”
“Inte ett dugg, men vänta bara! Precis
klockan 12 — efter dalaklockan i stugan — var jag på
bron. Det var ett grant månsken; ån låg frusen
utom den lilla forsen, och det frös, så det knakade
i isen.
Jag hade inte väl sagt de märkliga orden,
förrän där dök upp en figur i lång kappa och svart
kapuschong bredvid mig och sa*: Böööh.
Men jag kände genast igen gårdsdrängen på
tungomålet, lade efter honom och gaf honom ett
par hurringar. ‘Bäckamän, som tala göingska, ska’
jag hålla torra med släbonäfvar !* sa’ jag.
Och då dök där upp en till och kilade — det
var husbonden, det förstod jag, så jag brydde mig
inte om’en fastän han skrattade rätt i vädret.
Men ilsken blef jag. Och jag skulle just gå
hem, när jag fick höra en besynnerlig musik rakt
under bron, där jag stod. Den klingade så eget —
alldeles som en orgel, men mycket finare.
Jag stannade tvärt. Och där är En som vet,
att i den stunden kunde man skjutit af en kanon
vid örat på mig — jag skulle inte rört en fena.
Det isade i spetsen på hvart enda hårstrå, blodet
kröp i ådrorna tum för tum. Jag stod några
minuter kanske — så blef musiken tyst.”
“Inbillningar! Det ringde för öronen på
Mårten!”
“Vänta bara! Så hör jag en fin och späd stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
