Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodet i en karl och satte munlås på’n. Ville nå’n
ha henne, skulle han tala ur skägget.
Trots det att Ingemar och Kersti — och
Gunilla med för resten — på allt sätt och vis försökte
få in Tufve i en pantlek eller en dans eller något
sådant, lyckades det inte att få hans tungas band
löst, när Gunilla var i närheten, och bröllopet slöt
utan att han till henne sagt stort mera än god dag
och adjö.
Det var inte utan att Gunilla förargade sig:
för hans skull hade hon till och med tagit pomada
i håret — hvilket hon annars aldrig brukat —
och köpt en hel flaska luktvatten. När hon reste,
var hon röd i synamentet af förargelse och sa’ rent
ut till Kersti, att om hon en gång skulle gifta sig,
skulle hon helst ta’ en karl och inte en “lutad
stockfisk".
“Du ska’ se, du får honom ändå, Gunilla", sa’
Ingemar. “Ser du, jag har föresatt mig att du
. ska’ ha’n. Och envis är Tufve, men jag är värre,
ser du, Gunilla!"
“Jo, det var trefliga upptäckter tre dar efter
bröllopet", skämtade Kersti.
• *
#
Ett år senare kom Ingemar opp till Tufve en
kväll. Han bad till fadders.
“Det är en pojke! En präktig halare på 13
skålpund! Hade det varit en tös, hade jag
naturligtvis aldrig vågat gå till dig, så djupt som du
föraktar de där varelserna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
