Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Somliga ha så svårt för att få fram
locktonerna”, sa’ han.
Och så kilade han sin väg.
Men Ingemar hviskade Gunilla i örat:
“Nu har inte Tufve kvar mycket af sina
ung-karlsdar — börja du att virka mellanspetsar till
brudlakanen, du moster!”
Hon skrattade.
“För den sakens skull så kan han gärna fria
när som helst — de ha varit redo ett halft år!”
* ‘ Och moster med, hva9 ? ”
“Det erkänner aldrig en flicka — för en
svåger!”
På kvällen öppnade Tufve dörren till skafferiet
på glänt.
Där stod ett fruntimmer med ryggen vänd mot
dörren och ett ljus i hand.
“Kersti, du!”
“Mm”, ljöd svaret utan att den tillfrågade
vände sig om.
“Hör du! Här är väl inte en droppa
käm-rajölk? Jag trpr jag blir yr i skallemejan af
munklikören — en är inte van vid sådana där fina
schåser, fast man lefver munklif. Hör du, du vet
inte — händelsevis — till exempel jag har aldrig
känt mig så lifvad: jag tror att jag är talträngd.
Jag måste kila från Gunilla i kväll, annars hade jag
väl pratat öfver mig — det är i alla fall dunderdon
till tös. Höör du — du vet inte om hon har något
tycke? Inte för det jag tror, att jag kommer mig
för att säga någonting ändå, fast jag är uppspelt
som en fiolkvint — men jag tyckte det gick inte så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
