Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är din skull, att det inte blifvit
nå’n-ting af”, sa’ han slutligen.
Hon blef så förbluffad att hon måste sätta sig.
“Ä’ det — äJ det min skull? Är det jag, som
lånar ut pengar till alla slarfhansar under solen?
Är det jag, som ‘pimplar mig kanon’ på alla
marknader och köper lergökar för fem riksdaler? Är
det jag, som spelar bort klädeströjan, den nya, på
fyramannatolfva, hva’? Är det jag?”
“Nej, men du skulle aldrig satt mig så stor
summa före — du vet ju hurudan jag är? Hade du
velat ta’ mig för tio år se’n, så hade vi haft summan
femton gånger om. Du kunde ju haft pengarna
om hand, du, som inte lånar bort någonting Och
hade du varit med till marknads, så hade det inte
blifvit några lergökahistorier! Och inga andra
galenskaper heller! ’ ’
Sanningen häraf slog henne, och hon morskade
upp sig, naturligtvis.
“Har jag inte varit med dig till marknads och
fått skämmas för din skull!”
“Vi ha inte följts åt dit, och bakefter är så
dags. Nu har jag tvåhundra — jag gaf fem för
tofflorna: de skulle kostat en riksdaler, for det är
saffian i hälarne. Du får alltsammans — här är det.
Ska vi–––så börja med det?”
“Det är kanske så godt”, kom det långt om
länge. Men du ska’ lofva mig––––-.”
“Det tjänar inte ett dugg att lofva: du vet ju
hurudan sjatte jag är! Det blir din sak att se
efter mig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
