Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ville hon inte?
“Den pojken! Han har alla dagar varit trög
som en stut och seg som hornlim! Hvad det gäller,
säger han bara: ‘Äh det ger sig nog! Blir det
inte i dag, så blir det en annan dag!’ När prästen
satte honom tillbaka första året han gick och läste
— tror ni han fällde en tår, fast han gick som en
chikan för hela församlingen} Pyttsan! ‘Kom jag
inte fram i år, kan det ju bli nästa år!’ sa’ han.
‘Jag har tiden för mig!’ Hvad skall man ta’ sig till
med sådana belåten?”
Det var Mätta Måns Mårtens egna ord om
hennes egen Lars. Och många hade samma åsikt om
honom: trög och säflig var han, men ihärdig,
ordentlig, envis och säker; hvad han ville det ville han.
Särskildt ville han ha Sven Ols Martina. Det
visste alla, och det fick han också höra både bittida
och sent, hvar han kom: på marknad och på dans,
på kyrkvallen och på råghösten. Det var för
resten med en viss afundsjuka som i synnerhet de
äldre pigorna brydde Lars för Martina, ty Lars var
en styf arbetare, en ordentlig och varetagsam karl,
som hade ko, hus och torfskifte till på köpet — om
det nu inte var så stort. Många voro de, som ville
ha Lars, men Lars ville bara ha Martina.
Hon dåf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
