Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten tog synnerligen välvilligt mot dem:
Lars hade varit en bland hans bästa drängar.
“Jag har kommit hit för att få lyst för oss”,
sa’ Lars lite’ sväfvande.
“Nå det var förståndigt. Ni har visst
funderat länge på den saken, efter hvad jag hört, det är
ju bra att inte förhasta sig. Hur är det med
Martinas mor?”
Lars redogjorde för saken, lämnade alla
upplysningar, och Martina sade inte ett ord.
“Om söndag skulle det lysas således — det är
bägges er mening, hvaf”
“Ja”, sa; Lars ljudeligen. Martina teg. Men
prosten antog väl, att den som tiger, samtycker, och
skref in dem.
Så gratulerade han dem hjärtligt.
Lars tog honom i handen, bugade sig och sade
adjö.
Martina gick som i sömnen, neg, men sa* inte
ett ord.
Inte ett’Ord sa’ hon heller på hemvägen.
Men då de kommo till hennes hem, sa’ hon:
“Nu har du fått din vilja fram så långt — men
så sant Gud lefver, jag går ej med dig till prästen
en gång till. Då går jag hellre i ån.”
“Ååh”, sa* Lars lätt om hjärtat. “Kommer
dag, kommer råd. Vi äJ inte där ännu. Och fast du
inte vill i dag, vill du nog när så nära blir.”
“Aldrig”, sa’ hon.
Och tonen var inte häftig, utan sorgsen.
Allvarlig och djupt sorgsen. Lars kände sig nästan
beklämd om hjärtat — trots sitt lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
