Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’‘Inte mente jag så!*’ sa’ hon. “Jag ville bara
veta, om jag kunde hinna laga nå’nting godt åt
honom — skolpojkar och unga studenter ä’ alltid
galna i god mat och granna flickor. I första
ungdomen står maten främst — se’n ta* flickorna
försteget.’’
Från den dagen voro vi vänner. Ni kan inte
tro så mycket härlig mat hon bullade upp för mig,
som under skoltiden ofta nog svalt mer än man kan
tro, när man nu för tiden ser mitt goda hull.
Sär-slcildt var hon styf i att “författa” omeletter,
vol-au-vanger, puddingar, krämer och “änglamat”.
Och så hade hon syltburkar–––ah––––-
Hon var outtröttlig i att nödga och truga och
persvadera – fast gudarna ska’ veta, att det inte
behöfdes.
“Åh nej, men ät nu, så är han snäll. Inte kan
jag äta opp det, och det är ju synd att det ska’
förfaras. Inte heller kan jag skicka efter eller
hugga tag i skräddarens eller skomakarens kvinna:
de förstå sig bara på fläsk eller gröt eller välling.
De ä’ små grisar — bara de få någonting ihoprördt
åt sig, sörpla de i sig det.”
“Men en kan väl göra buken till sin gud
också?” sporde jag försiktigt.
“Jaa, men det är just genom att slefva den
fyrkantig med hvad som helst. Inte är man lärd
som den kan vara, som har hvit mössa, men månntro
man har både sett och hört och stafvat och lagt
ihop. Nu har han hela lifvet för sig och kan bli
hvad han vill.”
“Lyd aldrig goda råd!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
