Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘‘Nej, tala nu om Eskilander!”
“Jo, jag satt där, och Scrivers Själaskatt hade
jag på ena knät, och katten på det andra och en
lavendelkvast i handen. Och jag hade somnat till
ett slag, för varmt var det och lavendeln var stark,
och katten hade också lurat till.
Jag spratt till, när Eskilander tog i dörren, och
jag tappade både katt och själaskatt. Men som
den pojken tiggde och bad mig, att jag skulle ta1
honom! Han hade varit glad vid mig se’n vi
gingo tillsammans och läste för prästen. Ja, jag
sa’, att jag visst inte hade nå’nting emot honom —
och det hade jag inte heller. Då blef hans anlete
alldeles som förklaradt, som det står om Moses
på Sinai berg. Men jag hade så när mist andan,
när han tog mig om halsen och kysste mig rakt på
munnen. Inte kände jag mig precis ond. Som jag
ändå borde ha blifvit, för vi voro ju inte vigda,
och det kunde således inte vara riktigt rätt och
Gud i behagligt. Men jag kände mig så
besynnerlig — det var precis som hjärtat skulle vilja stanna
i bröstet på mig.
Men så sa’ jag ju, som sant var, att vi det året
nade dubbelt så många kalkonkycklingar som
annars i prästgården, och att ingen annan än jag
kunde passa dem, för det är några fasligt kinkiga och
kitsliga kreatur, och att vi skulle ha ångtröskan
på hösten — för första gången i prästgården —
och då kunde han ju begripa, att jag inte kunde
flytta från dem det året.
Han satt en stund och såg allvarligt på mig —
åh, jag glömmer det aldrig! Och så blef han gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
