Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m.
En vacker dag kom patron Guldholm och
hälsade p& de sina, gjorde bekantskap med deras
bekantskaper, var rättfram och trefUg och lät
champagnekorkarna flyga. Han blef genast omtyckt.
P& kvällen sa’ han till sin gumma:
“Nå, de som ni ä’ mest ihop med, äro löjtnant
Klöfverblad och ingenjör Malmjfält. Hvad tycker
du om dem, du morf”
“Åh, du, löjtnanten är så rar — och sina
dikt-▼erspoem, som han skrifver. Se bara hvad han har
skrifvit i Aurelias album! Här ska’ du fä höra:
Det fagraste, som vi diktat,
Det djupaste, som vi känt,
Blir aldrig i toner biktadt
Och ej bevaradt i pränt.”
“Stopp lite! Det har inte han skrifvit.”
“Prata! Här står ju hans namn under.”
“Det finna ju i Minne och längtan af E. N.
Söderberg, den där boken, jag köpte till Aurelia en
jul. Inte läser jag just sä ofta poesi, men när jag
gör det, kommer jag också ihåg den.”
“Men det kan ju inte vara möjligt”, sa’ Aurelia.
“Se efter! sa’ gubben lugnt. Boken ligger
på divanbordet där.”
“Pappa har alldeles rätt.’-8
“Ser du, ungen min! Lånta fjädrar–––-Nå,
hvad tycker ni om Malmfält!”
“Asch, sa’ gumman. Det är en sådan där
‘idealist’ eller ‘idiot’, som bara tänker på uträkningar.”
Qubben föll i skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
