Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en växel diskonterats, trasserad af patronen och
accepterad af löjtnant Klöfverblad å så och så mån
ga hundra kronor. Endast för Aurelia och
Malmfält berättade han, hur saken hängde samman: han
ville ej låta världen få veta, att den store
badorts-poeten satte icke blott sitt eget namn under andras
dikter utan också andras namn på sina ”aflångt
fyrkantiga nödmynt”.
Under fyra månaders tid voro ingenjören och
Aurelia samman, lärde känna hvarandras svagheter
och kantigheter och började bli i bästa mening
bekanta. Hon fick småningom leda till de många
vidunderliga romanerna och tog till Hagdahls
kokbok, fick ögonen upp för verklighetens kraf och för
den ‘6opoetiske” trätobroderns förtjänster.
Och så kom det en dag, när han satt och
bläddrade i hennes album. Främsta bladet var
fortfarande oskrifvet.
”Jag har aldrig fått något poem i mitt album
se’n,” sa’ hon bedjande.
Han trummade tveksamt på bordet med
fingrarna.
”Får jag skrifva fyra ord med verklig poesi
uti på den här sidan?” frågade han slutligen. ”Om
inte Aurelia tycker om dem, ska* jag rifva ut bladet
så lätt, att det aldrig ska’ märkas, att det har
suttit där.”
Hon nickade med blossande kind.
”Skrif!” sa’ hon.
Och han tog pennan och skref:
Aurelia Malmfält
född Guldholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
