Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofvan och ned igenom — från Metusalem och ner till
det barn, som vardt födt i går!”
“Håll du snattran — du ser ut som du voro
född i går!”
“Sådan färg gubben har på kinderna, ser du,
Esbjörn! Röd som ett bär, du!”
“Har du sett någon bli grön i synen af
romtoddy t” morrade Stenkil.
“Åhja, när han ingen fått. Nu ska’ vi inte
retas med patriarken. Vi ha som sagdt träffats en
hel hop gånger och pratats vid om en hel del saker.
Ni kan tro, hon har läst så mycket — hennes far
hade en stor boksamling — och hon kan så mycket
vers utantill. Somt är så vackert, så man blir rent
som en annan människa, när man hör det. Och
som hon spelar orgel — här om söndagen spelade
hon i stället för klockaren, efter han skulle på
barndop i Oällåkra. Ni var inte i kyrken. Alla
människor vände sig om och såg upp på läktaren. Hon
lät inte trumpeten vråla, som gamle klockaren gör,
efter han inte har någon ton kvar i halsen. Utan
hon drog ut de lena stämmorna — de där, som likna
lärkorna — och hela tiden hördes hennes röst öfver
orgeln. Så ska’ det vara — det har hon själf sagt.
Sången är hufvudsaken, och orgeln ska’ både
stödja och hjälpa till, ser ni Och hon syr sina kläder
själf och kan väfva allt slags konstväfnad, af den
gamla sorten, som har kommit till heders igen
genom Jakob Hulle och på Hvilan. Det är en
dundertös, ser ni, pojkar!”
“Bevara mig, Lillen! Du är ju galen i henne,
så det ryker om dig. Nu ska’ du ta’ och gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
