Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidliga, hälsade bara mot hvarandra sinsemellan och
tittade aldrig åt karlbänkarna.
Allas tankar sysslade ännu med den händelse,
som utgjort samtalsämnet uti de olika
snackekot-terierna på kyrkogården: församlingen hade fått en
ny skollärare i dagarna.
Och den vanliga frågan var denna:
“Har du sett den nye läraren! Hur ser han
ut!”
“Han ska1 ju kunna trolla — är det sant!”
“Jag har sett honom,” sa’ nämndemanskan.
“Han var inne hos oss första dagen han var
kommen hit: han behöfde ju fråga sig för om ett och
annat här i församlingen och ha lite råd. Den
för-sta veckan åt han hos oss — betalte ärligt för sig
— det dröjde ju innan han fick ihop något till
bosättning. Det är inte så godt att inrätta sig på
en främmande ort, när en ä’ en ensam karl.”
“Hemma hos er finns det gudskelof töser, som
kmnde hjälpa honom,” sa’ rusthållarens kvinna och
såg menlös ut. “Men hvad är det för snack där
har kommit ut om honom, att han kan trolla!”
“Trolla — pyttsan! ‘Smöret af en smörgås
och en kyss från flickemun’ •— som ordstäfvet
säger.”
Det var klockarefrun, som yttrade sig. Hon
hade skinn på näsan och tyckte aldrig om, att folk
talte om någon annan än hennes man. Som
klockare stod han ju prästen närmare än skolläraren
kunde göra, och därför tyckte hon sig vara den
andra af församlingens fruar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
