Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barsk och rynkepannad ibland — en kan inte annat
än vara glad åt honom.”
“Du har rätt, så rätt, Ville! Men du skulle
aldrig gått och köpt kaffe till mig för den stora
pengen — den kunde du haft mycken glädje af för
egen räkning.”
“Nej, men mor! Nu ska* ni väl inte göra mig
ledsen ofvanpå alltsammans?”
“Åhnej, det ska’ jag inte! Tack, lille snälle
Ville! Och hälsa din husbonde så hjärtligt och
tacka honom också! Hans påse har värmt opp ett
gammalt hjärta — säg honom det! Och tala om
för honom, att när ‘Karna Krycka9 kommer hem
efter sin stora tiggeritraskning, ska’ hon och jag
ha oss en riktig kaffejunta. Hon är snäll, och så
är hon ärlig — det kan en inte säga om alla här —
och därför ska’ hon få hand om kaffet och laga det
åt mig. De andra törs jag inte lita på, och då jag
inte kan gå, är jag ju inte människa att sköta det
själf.
Och så får jag väl också dra fram med min
lilla julklapp — tror du kanske, att jag inte har
tänkt på min lille pojke till jul? I öfversta lådan
i hörnskåpet ligger ett paket — ta* det ner till mig!
Just det ja. Jag har det där, för ingen räcker så
högt utom ‘Karna Krycka\ Var så god, Ville lille!”
“Åh, ett par strumpor! Tack, mor!”
“Ja, det är kanske de sista, din mor stickar åt
dig. Det har gått smått med dem — jag lade upp
dem vid midsommartiden. Men jag kan ju inte
hålla på mer än några minuter i taget, så ondt som jag
har af den värken.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
