Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag vett Och det är inte att tala om den
Baken nu. Anslå du halfva summan till orgeln, till
exempel! Jag skall nog vara man att genomdrifva
resten på en kyrkostämma, och kyrkan skall ändå
lika fullt få sin orgel.”
“Men det blir inte min orgel!”
“Hm! Se, du Jeppa! Det var det jag var
rädd för: du tänkte mindre på Herren än på dig
själf. Det är så mycket nödvändigare att du
börjar ditt kärleksverk på jorden — det går långsamt
för människan att höja sig opp till Gud.”
Så reste han sig, gick bort till Jeppa och tog
hans hand.
“Och nu säger jag dig farväl med en hjärtlig
julönskan; jag hoppas, att Han, som lät föda sig
till ett värnlöst barn och hälsades af änglasånger,
skall också upplysa din själ. Frid på jorden och
människorna ett godt behag!”
Därmed gick prosten.
• •
•
Det var en hård strid som Jeppa kämpade i
ensamheten. Gamla minnen och drömmar, svikna
förhoppningar, prostens allvarliga ord, hans egen
stora plan, som nu tycktes honom så obetydlig —
allt stormade in på hans själ. Han grep fiolen och
sökte ge toner åt tankarna, men ackorden gledo
beständigt öfver till julkoraler.
“Var hälsad, sköna morgonstund!”
Det var allt en förfärlig morgonstund för den
stackars Inga! Per, som alltid varit så glad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
