Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var kropp att skilja “Gubben Noach,, från
“Björ-neborgsmarschen”, om inte orden sjöngos till.
Men i stället kunde hon laga skånsk kalops som
ingen annan i hela Hönslösa härad; hennes sillsalat
var vida berömd, och hon kunde väfva alla slags
skäftiga, randiga och rutiga tyger.
Som tack för frutiteln gaf hon sin herre och
man en liten son. Detta naturens underverk blef
nu föremål för ett hejdlöst afguderi från
föräldrar-nes sida, och dessa blefvo till en visa för hela
nejden på grund af deras löjliga lofprisande af
“Trul-saungen”, som lille Torkel genast blef kallad.
Denna afgudiska beundran för det lilla pyret
blef anledningen till en historia, som i ganska långa
tider gick man och man emellan i bygderna och
förde pastor Odongrens och hans frugas namn vida
omkring. Den är icke ens nu bortglömd.
III.
Det skulle vara änkekassemöte i en af
kontraktets prästgårdar, och enligt öflig sed voro alla
prästerskapets medlemmar inom kontraktet, befordrade
och obefordrade, bjudna att med barn och blomma
deltaga i det gille, som alltid bildar ett behagligt
slut på de torra ekonomiska förhandlingarna.
Därför satte sig ock Truls Odongren och hans
hustru upp på en liten “skumpekärra” och begåfvo
sig till ämbetsbrödernas möte. Men de medhade
också lille Torkel, fast denne endast var sju måna
der gammal, samt den lilles sköterska.
De blefvo vänligt välkomnade, naturligtvis. Men
alla tyckte att det var så underligt, att de tagit den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
