Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Familjen på Lindby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
russinstrutens innehåll och att tanken på den
förestående njutningen af den andra hälften helt och
hållet vände hennes uppmärksamhet från middagen,
ehuru hon i vanliga fall alldeles icke var någon
kostföraktare.
Det blef åtminstone en tröst för lilla Fredrika
att moster Lova fick dela den stränga näpst, som
följde efter sanningens uppdagande. Lovisa var
alldeles för efterlåten, hon rent af skämde bort flickan,
påstod fru Ulrika harmset. Icke hjälpte det att
fröken Lovisa till sitt försvar anförde, att russinen
varit ämnade åt Fredrika och att Ulrika var allt
för sträng. Slutet på den stränga moderliga visan
blef i alla fall, att lilla Fredrika med stor bedröfvelse
ånyo måste åse russinstrutens försvinnande i skänken
till straff för att den olofligen tagits därifrån. Sedan
svängdes hennes stol med karmen mot bordet, och
när den lilla flickan en stund i denna belägenhet
fått öfverväga, huruvida hon ändå icke föredrog att
äta middag, vändes stolen tillbaka mot bordet,
hvarefter hon utan vidare motsägelser förtärde allt som
modern lagt på hennes tallrik.
På eftermiddagen sutto fru Ulrika och fröken
Lovisa vid sybordet, som stod litet ostadigt på sin
ena stora fot midt under skifvan, med två väldiga
nåldynor, hvilka svällde ut på ömse sidor i form
af två tjocka valkar, klädda med grön damast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
