Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lars Peter funderar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulrika är oskyldig till de beskyllningar söta far
gör henne. Det enda hon ständigt grufvar sig öfver
är att rätt kunna hushålla så, att vår gode far skall
vara nöjd med henne. Hon ser att alltför mycket
går åt, och flera gånger har hon ju ock fått höra att
hon ej hushållar som sig bör. Men med hvarje
dag upptäcker jag allt flera goda egenskaper hos
Ulrika, med hvarje dag blir hon mig allt kärare,
hon är så god, så hurtig, så glad, det är mig
omöjligt att kunna berömma henne som hon förtjänar.
Jag hoppas att jag alltid skall vara lika nöjd med
henne, som jag hittills varit.
När jag sitter och skrifver, sitter min goda
Ulrika ofta bredvid mig och syr. Ibland springer
hon ut och ser om sin gröt, men dröjer hon där
något länge och jag får ledsamt, går jag och har
henne in med mig. Så gör hon äfven ibland med
mig. När jag en dag gjorde i ordning kalfkättarna,
kom hon och berömde mig och sade, att jag var
snäll och flitig. Vi äro lyckliga, och ett är säkert:
vi skola af allt hjärta bjuda till att vara sådana
som vår gode fader fordrar.
Jag har hela denna vecka haft så mycket att
bestyra vid sågen och med andra arbeten, så det
varit omöjligt för mig att hinna skrifva så ofta som
min gode fader önskar. Jag har haft många
förargelser och motigheter med sågen, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
