Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Döda minnen och lefvande tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ramla, medan det allmänna broderskapet skulle
föra med sig jämlikhetens lycka till alla. Och om
den stora, lysande stjärnan, folksuveräniteten, som
höll på att uppgå och under hvars tecken land och
riken skulle nybyggas, visste man intet, eller vågade
intet veta. Man lefde för det lilla jag’et med dess
små förmåner och trånga lycka — lefde och dog
och stacks ned i jorden liksom alla de, hvilka lågo
begrafna här på den lilla landskyrkogården.
Intrycket af en olidlig tyngd, af en förlamande
dådlöshet hade öfverallt mött Carl Gustaf, hvart
han än vändt sig efter hemkomsten. Redan när
han ombord på fartyget närmade sig fäderneslandet
och såg den nya hjälmen blänka på S:t Henriks
torn i Åbo, var hans själ fylld af dystra aningar.
Ju närmare han nalkades hembygden, desto högre
spändes hans sinnes oro. Ehuru han ofta i utlandet
förtärts af en sugande hemlängtan, hyste han, i det
ögonblick han satte foten på land, endast en vild
önskan att vända alltsammans ryggen och åter flyga
ut i den vida världen, som aldrig tycktes honom
skönare och mera lockande än just i den stund han
stod på tröskeln, färdig att slå igen efter sig dörren,
som ledde dit ut.
Han hade sökt upp några af sina forna gynnare
och beskyddare i den gamla akademiestaden. Men
hvad hade han väl därvid sett och erfarit? Sinnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
