Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där hördes skratt och små förskräckta skrik och rop,
emedan Lars Peter, som gick efterst, kittlade dem
med ett långt grässtrå i nacken och bakom öronen.
När flickorna från länsmansgården sedan togo afsked
vid grinden och begåfvo sig hem, blef det tyst och
stilla på Lindby. Alla sökte hvilan, och Lars Peter
slutade som vanligt med att innan han gick till
sängs, förvissa sig om att fönster och dörrar blifvit
ordentligt stängda.
Mellan blommande rönn och syrén låg släktens
gamla hem försänkt i sömn. Men midsommarnatten
unnade sömnen och drömmarna blott en flyktig
sekund; det sjudande lifvet måste hasta mot sin
fulla utveckling under den tid, då natten var glömd;
det inbrytande ljuset förbytte drömmen i lif och
verklighet.
Nere på fältet sköto de gröna stänglarna upp,
omvirade med glädjens röda eller bekymrens mörka
garn för flickorna, men för fru Ulrika växte de med
kärlekens sköna färg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
