Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lif och rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de andra brydde henne för honom, ty ehuru
det skämtet fortgått i närmare tio års tid, ägde det
ändå samma nyhetens behag för Greta Stina.
När gamle löjtnant Klaes Björnram första
gången råkade i delo med Carl Gustaf, reste han hem
i vredesmod, het och röd i ansiktet och med en
hetsig anmärkning till fru Ulrika att det nu måste
vara slut med umgänget för en längre tid, åtminstone
så länge Carl Gustaf vistades på Lindby. Men redan
följande dag kom han åter och blef sedan en
trägnare gäst än någonsin förr. Han talade om allt,
han visste besked om allt, han bestred alla andras
åsikter. Medan han satt vid toddyglaset och de
långa ederna strömmade öfver hans läppar i kapp
med tobaksröken, höjde han stämman alltjämt, så
man kunde tro att minst ett halft dussin gamla
militärer förde kommandot i huset. Han skrek och
grälade, han svor och bedyrade att Carl Gustafs
nymodiga åsikter om lycka för den stora massan
af folket, om allmän folkupplysning och om
folksuveräniteten var den värsta galenskap han ännu i
sitt lif hört. Löjtnanten ensam visste huru folket
borde behandlas, han visste, hvad det behöfde, hvad
man skulle lära det, och om Carl Gustaf trodde
honom eller icke, så var hufvudsumman af saken
jämt upp den att folket lärde sig — veta hut.
Den gamle stridsmannen lefde upp på nytt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
