Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lif och rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För fru Ulrika blef sommaren den underbaraste
tid hon genomlefvat. Hon kände det som om hon
vaknat upp och återsett den värld hon fordom drömde
sig så stor och skön, men sedan glömde för mat
och dryck och hvardagens nödtorft. Hennes känslor
blefvo mångfaldiga och stridiga. Ibland beredde
detta uppvaknande henne smärta, liksom när en
domnad lem med en brännande, stickande
förnimmelse återfår rörelseförmågan och känner blodets
varma ström åter rusa genom ådrorna. Måste lif
alltid medföra smärta — kan intet lif vinnas eller
skänkas den förutan?
I andra stunder åter kände hon endast fröjd
öfver att lifvet vidgades för hennes blick, liksom när
solen spelar in i skogens dunkel och kallar fram
otaliga fina sällsamma skiftningar, som blicken förr
icke uppfattat. Men ögat, som söker solens guld,
ser sedan allt annat som idel mörker.
Så skedde ock med Ulrika. Hon kom att granska
handlingar och tänkesätt i det nya ljus umgänget
med Carl Gustaf låtit uppgå för henne. Förr hade
hon hvarken haft tid eller håg för sådan granskning.
Hemmets göromål hade fyllt ut dagens stunder med
arbete, och nattens timmar hade kommit med den
sömn hennes sunda unga kropp kräfde som mödans
lön. Hon hade satt in sin friska kraft, sin goda
vilja, sin käcka håg på uppgiften att skapa ett hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
