Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lif och rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförrätten i bakgrunden och han och fru Ulrika fingo
mycket att lägga råd om och öfverväga huru
återseendet med föräldrarna skulle försiggå. Icke märkte
Ulrika att det de talade om, egentligen gällde hennes
egen lycka; icke insåg hon att lifvets lycka numera
blommade för henne endast där Carl Gustaf fanns
och att hon intet annat åstundade än att behålla
honom i sin närhet. Hon visste det icke, ty
människohjärtat är ett dåraktigt ting, som griper efter tusen
gycklande bilder men skjuter den enkla sanningen
ifrån sig.
Och när Carl Gustaf genom fru Ulrikas tal lät
öfvertyga sig om att hvarje framgång för honom äfven
skulle blifva en vinning för människorna, varsnade
heller icke han att målet numera icke för honom var
de mångas lycka, utan att han eftersträfvade lyckan
för egen del. Och det omedelbara, det enkla och
ursprungliga, som han sökte i lifvet och poesin tog
omedvetet för honom numera alltid fru Ulrikas gestalt.
Ty människohjärtat är en stor bedragare, som med
tusen undanflykter för både sig själft och andra
bakom ljuset.
När Carl Gustaf sökte bedraga sig själf och
andra, nedlade han sin hyllning för fröken Lovisa,
som på sitt stillsamma och grannlaga sätt visade,
huru högt hon värderade hvarje närmande från hans
sida. Väl kunde det hända, att hon kallade de franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
