Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den gamle kloke mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfunnos samma stora ljusblå ögon och samma
litet utstående underläpp öfver den långsmala hakan.
Men uttrycket var mycket olika. Medan Lars Peters
ansikte intygade att det tillhörde en hederlig envis
man, som stred mot lifvets vedermödor med blicken
fäst på alla små omständigheter, utan behof eller
förmåga att omspänna vidare rymder, vittnade
faderns däremot om stort förstånd. Men det
föreföll tillika, som skulle alla de rika skiftningar
tankekraften kan förläna ett människoanlete, blifvit
undanträngda af ett enda förhärskande drag: den kloka
beräkningen, som haft den småaktiga egennyttan i
i sitt följe. De blå ögonen i det gulhvita ansiktet
sågo ut mot världen med ett tungsint uttryck, sådant
åren medföra, men en motsägelse var tillräcklig för
att låta dem lysa till af viljekraft, hvartill ofta
numera kom en tillsats af småaktig gammalmans
elakhet, som fann njutning bara af att genomdrifva
sin egen vilja, huru oresonlig den än kunde vara.
Vid sådana tillfällen satte häftighet och vrede alltid
den utskjutande underläppen i darrning. Eljes läto
de många fina vecken kring munnen uttrycket skifta.
Det kunde blifva skämtsamt, satiriskt, upprördt och
till och med känslosamt, men aldrig utplånade alla
dessa yttringar viljans själfhärskarprägel i det gamla
kloka ansiktet. Detta vittnesbörd om intelligens
och viljekraft jäfvades heller icke af den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
