Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Natt och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanklösa Wilhelmina nöjde sig vanligtvis med ett tyst
kringgående af den allsmäktiga faderliga viljan,
fullkomligt tillfreds blott ingen upptäckt följde. Men
på fru Ulrikas kinder hade färgen kommit och gått.
Med hemlig skräckfylld glädje tänkte hon på den
stundande händelse, som för en gång skulle bryta
denna allsmäktiga vilja, och under inflytande af
denna tanke utbrast hon häftigt:
»Det är dock godt att kvinnorna få lära något.»
Oppositionen kom oväntad, men när den gamle
herrn var vid godt lynne tog han oföränderligt allt
misshagligt såsom skämt. Med en underström af
ironi svarade han:
»Nå nå, min söta Ulrika, skall också du göra
invändningar? Hvad har du här borta på den lugna
landsbygden med tidens fåfänglighet att skaffa.
Öfverlämna du åt din gamla svärfar domen öfver
hvad som är rätt och orätt och var nöjd att du ej
behöfver bry din hjärna med sådant.» Han nöp sin
svärdotter i kinden, i det han steg upp för att gå.
Men hvad hade kommit åt Lovisa, frågade han.
Hon hade blifvit både blek och mager här på
landet; vantrifdes hon eller kanske gjorde
kärlekssorgen kinden smal och hvit?
Sedan han sålunda riktat de öfrigas
uppmärksamhet på Lovisa, som blifvit blossande röd, lät
han höra sitt lilla torra skratt och förklarade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
