Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välvilliga frun, som alltid ansåg att den hon sist talade
med hade rätt, helt enkelt förklara att »hon ingenting
sagt». Och när hon såg sektern i högsta grad
upprörd stirra mot böckerna på bordet, passade hon på
att draga sig ur spelet genom att smyga sig bort.
Hos den gamle mannen steg vredens våg allt
högre. Först hade han förnummit en underbart vek
känsla vid åsynen af det namn, som under åratal
icke gått öfver hans läppar och varit bannlyst ur
hans hus. Men endast i första ögonblicket kände han
det så; ju mera han besinnade huru hans barn handlat
mot honom, dess mera öfverväldigades han af vrede.
Den aldrig kufvade själfhärskarnaturen kräfde ut sin
rätt. Man hade trotsat hans vilja ... man hade fört
honom bakom ljuset ... böckerna, denna nya tids
böcker, som han af hjärtat hatade, hade smugglats
in i släktens hem, som han byggt fast och starkt ...
De nya samhällsvådliga lärorna skulle störta hans
verk ... Det lugn han under åratal tillkämpat sig,
skulle åter störas ... nya strider följa ... Nej, ett
sammanträffande måste till hvarje pris afstyras. Hade
han icke köpt sin ålderdoms ro genom arbete och
försakelse? Kunde han icke kräfva lugn såsom den
rättmätiga lön, lifvet var honom skyldigt?
Kanske gömde sig ock en hemlig fruktan för
det oberäkneliga i människonaturen bakom den
gamle mannens hastigt fattade beslut att genast gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
