Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Epilog.
När ungdomsskeppets stolta segel
försvann bakom en ändlös dynings rand,
då stack ett annat upp ur hafvets spegel,
som förde lifvets vinning till min strand.
|
| Ibsen. |
På Lindby hade en dag två korpar kraxande flugit
öfver byggningen och kretsat fram och åter, så att
deras skri kunde höras af alla i gården. Det betyder,
som hvar man vet, död för någon af husbondefolket.
På Lindby fanns ingen annan af familjen
numera kvar än fru Ulrika. Det gula huset med sitt
brutna tak och de två vindskammarfönstren därunder
liksom två ögon på hvardera gafvelsidan, var sedan
många år tillbaka bebodt endast af den gamla
ståtliga frun.
Men till högtiderna vid jul eller påsk hördes
bjällerklang afbryta den vanliga stillheten, slädar
sågos ila fram öfver de snöhöljda, blåskimrande
fälten och stanna vid trappan på Lindby gård. Ur
fällar, pälsar och schalar stego fram stora och små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whulrika/0237.html
