Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönster som farmor, som kvinnorna fordom gjorde!
Jag vill ut i lifvet, ut i dess glädje och skönhet,
icke lefva så där ömkligt smått och trångt! Lifvets
fröjd vill jag dricka — icke försaka den! —Jag
vill ...»
Den stängda dörren till de inre rummen
öppnades sakta af herr Henrik, som återvände från sitt
sista besök hos fru Ulrika. Tigande gick han fram
och åter öfver golfvet med händerna på ryggen,
medan de båda systrarna tysta betraktade den
sällsamma gästen.
»Hon var ett ovanligt fruntimmer, ett högst
ovanligt fruntimmer,» utbrast han slutligen, men
orden ljödo som en snyftning och voro knappast
ämnade att höras.
Sedan den gamle herrn ännu en stund tyst
fortsatt sin vandring, vände han sig plötsligt till de
unga flickorna och sade på sitt häftiga vis:
»En sådan kvinna som er farmor är det bästa,
det största, det starkaste i världen. Till henne kunde
en man sätta tro och lit, hon kände icke till något
svek. Där en sådan kvinna bor, där finnes ro, där
finnes ett hem, i hennes händer ligger framtiden. —
Hvad tror ni det blifvit af er far, om hon icke varit
sådan hon var? Jo, en stympare, en stackare, en
vinddrifven usling lik oss andra, hade han blifvit, i
lifvets smuts och uselhet hade han fått trampa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
