Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon stilla lyste under d&t vita huvudklädet — och
rätt mycke måste hon ha hållit av vår Elin, efter
hon kom ihåg henne i testamentet... hur var det
där stod?... Att Elin fick pengarna för att hon
hade tjänat frun »troget och vänligt», stod det. . .
ja, ja, Elin har alltid varit en bra och rättskaffens
flicka, tilläde modern på sitt stilla vis.
Och åter gingo hennes blickar ut mot de vida
vattnen, bortom vilka landet låg, där hennes barn
fanns. Från sin plats på farstutrappan såg hon,
hur solen med sina sista strålar tvang skären och
kobbarna längst ute i havsbandet att lysa och
blänka liksom gyllene strimmor, dragna över den
blå ytan, tills glansen plötsligt slocknade och de
blevo borta ytterst i havet.
Var det inte en förunderligt vacker kväll! Ännu
hade man bara hunnit till slutet av maj, men
luften kändes redan sommarvarm. Värmen hade
kommit helt plötsligt och oväntat och inom några
dagar låtit de höga björkarna invid byggningen
kläda fina, ljusgröna löv långsåt sina smidiga,
bruna kvistar. Det var så vackert att madam
Karlsson rakt inte kunnat låta bli att gå och sätta
sig ute på trappan bara för att se vårens härlighet
och höra, hur göken gol i hagen bakom ängen.
Det kunde väl också förunnas en fattig, syndig
människa att på söndagseftermiddagen sitta så där
sysslolös med händerna i kors en stund, innan
aftonsysslorna åter börjades. Och medan hon satt
där, hade pojken kommit springande med brevet,
och Karlsson hade kommit ut och satt sig bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
