Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resväska i handen ... Nej, hon den gråklädda
var Elin.
Nn kommo de fram och hälsade. Modern blev
så glad att hon inte riktigt visste, vad hon sade
eller om hon sade något alls, ^dä dottern inte bara
tog henne i hand, utan också omfamnade henne.
— Välkommen . . . välkommen hem igen! fick
hon slutligen fram, i det hon sakta och litet
förläget strök med handen över dotterns kind.
Nu kände hon också igen henne med den granna
hatten. Det var Fina österlund från Gråön, som
också hade varit i Amerika och följt hem med Elin.
Fina började genast högljutt skratta och prata.
Hade hon inte haft tur, hon? Det hade minsann
passat bra i stycket, att Karlsson tagit henne
med i båten. Nu behövde hon bara gå tvärs över
landet till östra sidan, därifrån torparänkan för
gammal bekantskaps skull måste ro henne över till Gråön.
— Oh, yes, very well! Fina österlund var nog
den som tog sig fram, ingen fara för att hon skulle
tappa bort sig. Hon, som hade hittat hem över
både vatten och land, mäktade väl med att finna
vägen till Gråön, höll hon på.
Madam Karlsson bjöd dem alla in i stugan,
där kaffepannan stod och väntade. Vad sockret
beträffade, blev det naturligtvis litet knepigt,
men så här i krigstiden måste man hålla till godo
med vad som fanns i huset. I socknen hade ingen
sockerutdelning ägt rum på länge — stadsborna,
de hade det förstås alltid bättre ställt för sig,
tilläde hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
